.

Usch! Mina dagar av tystnad på bloggen är av anledning till att jobbet har varit extremt. Jag har fått jobba 11h/dag när jag egentligen bara skulle jobbat 2h/dag. 2h/dag hade räckt gott och väl denna veckan! Jag som skulle få vara varja minut av varje sekund med Robin. Vi skulle få vara tillsammans hela tiden denna veckan, vår sista vecka. Men så blev det verkligen inte. Det var på fredagen jag fick säga ifrån på jobbet, varje minut var värd varenda förlorad peng.

I torsdags efter mitt sena, långa arbetspass gick/sprang jag och Robin till Sf och vi såg Apornas planet.



Den var faktiskt sjukt bra och jääävligt sorglig under hela filmen! Vi hade inga höga förväntningar, vi gick mest för bara för att gå. Men jäklar vad bra den var! Fick tårar i ögonen några gånger, fick även tårar i ögonen då jag kollade på den fina mannen som satt jämte mej, han som fortfarande då var min...



Fredagen spenderade vi både i stan och hemma, allt för att utnyttja dagen så länge det gick och för att hinna med så mycket vi kunde. Jag vet inte hur många liter jag nu har gråtit men smärtan i magen och krämporna i hjärtat vill ändå inte försvinna. Jag var inte beredd på att säga hejdå och avsluta vårt förhållande idag. Efter 2.5år älskar jag honom mer än någonsin och nu ska jag helt promt sluta! Det känns allt för overkligt, som en av de värsta mardrömmarna någonsin! Det är "bara" förhållandet som dött inte mannen jag älskar även om det är så det känns i nuläget. Även om jag pratar med och hör av honom så känns det som det värsta har hänt.

Jag är iallfall gladast i världen att han är min bästaste vän fortfarande och att det inte dröjer allt för många dagar, veckor eller månader tills vi träffas igen.
...

Jag älskar dig, så högt så du hör!