.

Jag har tänkt väldigt mycket de senaste halvt sömnlösa veckorna. Bl.a. om respekten och framtiden som jag skrev i några inlägg tidigare.

Som ni kanske har läst i tidigare inlägg så sköter jag om tre helvilda valpar nu sedan 6 vecker tillbaka. Det är min andra valpkull jag sköter om men denna är den jag VERKLIGEN gör typ allt med. De har en jäkla energi, springer runt och nu när de fått tänder så bitts dom som fanken, nu börjar det faktiskt göra ont när de bits (innan kittlades det mer)!

Och efter en natt med lite sömn blir man väckt tidigt, tidigt av deras pip och ylande. Då vill de antingen ut och kissa/bajsa (Yes, de har faktiskt börjat lära sig kissa/bajsa ute väldigt duktigt!) eller är de väldigt busiga och bitiga. Efter att de vaknat så dröjer det ofta några timmar innan de somnar om igen.



Mina tankar kring all denna fakta är HUR FAN KOMMER MAN ÖVERLEVA ETT BARN!?
Det känns knappt som om man kommer överleva dagen när man vaknar av deras pip på morgonen.
Och hur kommer man kunna hålla humöret? Jag har väldigt fattigt med tålamod och vill verkligen inte bli frustrerad på ett barn som är en del av mig.

När ett barn gnäller så är det inte att de vill busa en massa. De vill antingen äta eller kissa/bajsa, haha och tur är det väl att det finns blöjor! Hellre skit på samma ställe än att man kan klafsa runt i det som en valp med FYRA ben!

Aja, mina tankar fortsätter, tur att det inte är någon brådska direkt ;)

Nu väntar en maffig omelett!

Kärlek!