Facerape, fulbilder och förstörda njurar.



Ja jäklar vad ska jag börja!?
Fredagens spelkväll var najs! Jag var dock sämre än jag trodde =$ MEN blev bättre och nexta gång ska vi spela mer spel som förhoppningsvis jag kan med bättre ;)

I lördags vaknade jag vid halv 2, drog på långpromenad och sen var det typ dags att göra sig redo för att träffa lite kompisar igen.
Väl där njöt man av lite öl och skratt =)























Vi satt och fulade oss med kameror när jag ser på fb i mobilen att Majkel och Fluffy våldtagit min facebook hårt!
De hade även friendrequestat random folk som hette Ping Pong, Legolas, Frodo och vafan alla hette. Många accade btw...
De anföll även chatten med en vän och hade asroligt obviously. Kollade historiken och tbh så var det lite underhållande!

Tillslut lyckas jag övertala dem att komma och hämta mej med bilen så att vi kan åka iväg på roadtrip. Vid 1 kommer snubbarna och i kolvart mörker och äckligt dimmig himmel åker vi på små svängiga landsvägar. Ser ingenting och gasplattan är i botten. Låter sjukt raggigt men det var pirrigt underhållande. Vi satt och väntade på att en älg skulle komma fram och smälla ihop med oss. MEN ICKE! Ist kom det 2 bambis vid 2 tillfällen, en rävunge, en hare, en ko och asiater mitt ute i skogen. När snubbarna droppat av mej hemma igen och är påväg hem så plingar telefonen. De har också sett en tjej med glittrig klänning helt random mitt ute i ingenstans, troligen var det en zombie!
Men ingen älg och ingen björn, så det får bli en tripp snart igen för att hitta dem!

Idag mår jag sämt, sitter atm och väntar på att klockan ska bli 8 så att jag kan få sitta på jourläkarcentralen(elr vafan det heter). Har troligen haft urinvägsinfektion hela veckan som jag nu råkat utveckla till blåskatarr. Dvs att mina njurar och nått annat skit inom mej har fått stryk så nu väntar most likely antibiotika och ingen alc för mej nexta helg! =C fml...
Har aldrig haft urinvägsinfetion innan så det är därför jag inte "behandlat" mej mot det tidigare. Jag visste inte hur farligt det kunde bli elr om jag ens hade det. Nu när jag knappt kan röra mej pga all smärta så kan man ju ångra sig.

Vi får väl se om jag överlever, sånt vet man ju aldrig =C


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback